Hobocats: februari 2015

Hej! Nu har jag inte skrivit på lång tid igen. Jag har ett antal syndabockar att skylla på..

-Jag har återupptagit grekiskan och försöker hinna läsa lite varje dag

-Jag har haft ganska mycket jobb. (Återkommer till detta senare)

- Jag har startat min illustrations-facebook sida och uppdaterat wix och behance sidorna.

-Jag har varit sjuk, sedan social och..

-så har jag haft ett 30 dagars yogakort för ett introduktionspris på 30 pund.

Nå okej, men ifrånskyllningar åsido. Vi börjar med fashion som sig bör!

Servitriskläder. Här konfunderat poserandes med telefon och hörlurar.

Onsdagen för två veckor sedan fick jag hög feber efter jobbet påföljt av en hosta som ännu envist dyker upp då och då, halsont och huvudvärk. Var riktigt sådär redigt flunssig. Torsdagen vilade jag hemma för hade inte jobb. Fredagen innan Alla Hjärtans Dag kände jag mig bättre så gick till jobbet som servitris. Detta blev min sista arbetsdag på restaurangen i Dumbarton. För jag tänker inte tacksamt ta emot 60pund som lön när jag jobbat timmar nog för 133pund. Inte fast jag skulle få hur mycket beröm som helst för mitt jobb, ursäkter om att det inte kommer tillräckligt gäster eller löften om att i framtiden höjs min lön till vad jag lovades i början(7pund i timmen), när jag lärt mig mer och det kommer fler gäster etcetera etcetera. Jag klagade tills jag fick 90 pund+ en hög disktrasor cheferna bad mig att tvätta åt dom och hämta nästa kväll när jag kommer till jobbet. Dom trasorna ligger ännu i en påse i min garderob, rena och fina. För lördag morgon vaknade jag med stegring igen. Dumt av mig att jobba hela Fredag kväll men samtidigt bra för detta gav mig sista pushen att säga upp mig. Ett jobb man lämnar med värkande kropp, bultande fötter från de tunnbottnade inneskor man måste bära, och total utmattning p.g.a den totala bristen på organisation som råder i restaurangen, MÅSTE betala bra mycket mer för att jag skall känna att det är värt det. Nu satsar jag istället fullt på butiksjobbet som ger mig 5pund i timmen men inte känns på samma sätt. Jag kan lämna mitt skift, cykla hem via butiken, teckna, laga mat, gymma och vara snäll. Inte bara ligga med fötterna i vädret och klaga på allt jag inte orkar göra. Butiksjobbet ger mig nog också lite grollor i huvet eftersom man blir extrainkallad hela tiden och ens skift ändras hit och dit. I förrgår ändrades det från Tollcross butiken till Springburn, sen tillbaka till Tolcross och när jag redan börjat gå mot Tollcross ringde Gillian och sade att hon hämtar upp mig med bil till Springburn istället för jag behövs mer där. Jag känner dock att det går bra med butiksjobb. Jag har fått beröm av chefen och igår fick jag och Vanessa göra kvällsskift på tumanhand och stänga butiken efter 22.00.

Vad mer då.. Våra bebisar växer och är redan mycket större än på dethär gamla fotot.

Så som jag nämnde så vaknade jag upp med stegring på vändagsmorgonen. Vaknade också upp bredvid ett presentkort(greeky jobbade morgon) till en akupunktur session!

Detta var totalt oväntat för jag trodde inte vi skulle fira Valentines day. Så jag måste trotsa min hemma-vila lite grann och söka upp en avsides "exotic-woods" butik var jag förklarade vem jag behövde en present till och ägaren till butiken undrade "oh so does this bloke also make wallets'n books?" Apo hade nämligen varit där och noga valt ut tunna träbitar till plånboksryggar (han är besatt av läder nu när han har råd att köpa det och han syr vackra små plånböcker med trärygg). Så butiksägaren och jag slog våra kloka huvuden ihop och sökte fram en fin bit mörkt trä som jag köpte som present. Och eftersom jag inte gick till jobbet så hade jag ju tid att laga middag och göra fint. Ellen som jobbar i en rysk restaurang i stan fick en enorm bukett röda rosor tillsänt från sin pojkvän i Luxemburg. Dom står ännu röda och fina i en stor tom kryddgurks-burk (från five guys) i vårt vardagsrum.

Förra söndagen arrangerade Apo och jag middag med Ellen, Dayana, Mina, Matt, Shirley och Alan. Vi hade alltså Tjeckien, Bulgarien, Frankrike, Syrien, Grekland och Svenskfinland representerat. Väldigt roligt och alla kom bra överens fast vissa inte träffats förut. Och vi har alla en sak gemensamt: minimi- eller när till minimilön. Ellen kommenterade efteråt att det var så skönt att hon inte behövde känna sig som underklass eftersom hon "bara" är servitris och bartender. Vi andra är ju också på botten ur karriärs synvinkel--kassabiträde, hamburgerkrog-städare, hotell-springflicka, två studerande och två arbetslösa. Och roligt har vi här på businessbottnen för hittills har vi råd med hyra, el och veckoslutsdricka. Och har någon inte pengar just då det behövs så finns det någon annan som kan lägga ut och vice versa nästa gång.

Jag lagade grönsakscurry och som skandinaviskt inslag även mitt norska frö-knäckebröd. Apo gjorde hummus och tsatsiki och hembakt bröd och Ellen lagade en jättegod tjeckisk potatissallad med äppel och saltgurka. Shirley och Alan hämtade en äppelkaka och Mina, Dayana och Matt vinflaskor.

Jag tror det gjorde både mig och Apo gott att ha en så social kväll. Jag har i varje fall varit väldigt positiv hela veckan. Idag har jag promenerat mycket och utforskat Dennistoun området. Mitt första försök till promenad avbröts av ett super-skyfall.

Den är mitt förslag till Tempo- en te bar i stan som söker "featuring artist" som kan designa klistermäsken för deras koppar. Får se vad dom tycker.

Sedan promenerade jag alltså.

Och hem via lidl och köpte en rhododendro!

Nu är klockan kvart i nie och jag skall börja med maten så den är nästan klar när Apo kommer från jobbet. Husfrueliga hälsningar till er alla!

Hejs! Hur är det här då? Jo tack bra. Vår tjeckiska väninna Ellen bor hos oss nu fram till Mars då hon flyttar till Luxemburg med sin franska pojkvän. Pojkvännen Brice kommer faktiskt hit imorgon på kortvisit, vi skall ut och lyssna på live Balkan/och Grekisk musik på The Art School tillsammans med våra Bulgariska väninnor Mina och Dayana samt Minas franska pojkvän Matt. Vi bildar ett intressant gäng nationaliteter-Grekland, Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Finland, (+halv-England och halv-Amerika) men ingen äkta Scottsman! Tyvärr så jobbar jag kväll i Springburn till 22.10, så får se om jag hinner till förfesten hos Mina och Dayana. Iallafall hinner jag inte till middagen och det känns ju lite surt att inte hinna till en middag hos en själv som man ju alltså egentligen borde vara värdinna till. Men jobb är pengar och utan pengar ingen middag, ingen drink och framförallt ingen livemusik night out. Så jag får tacka och ta emot.

Jobbmässigt är det mer och mer. Jobbade 41 timmar förra veckan då jag måste åka in två extra dagar efter att min chef ramlade ner för trappan i butiken och skadade foten. Det var en rörig historia som började med att jag fick ett SMS 8-tiden på morgonen på min lediga dag, var Gillian(min kollega) undrade om jag kunde hoppa in på extrashift under morgonen för Mo var i dåligt skick och kunde inte lämna butiken utan ersättare. Jag började fumla i mig frukost och förbereda mig att hinna med nästa tåg när Gillian textade igen att kan hon ringa en taxi åt mig NU för dethär är inte alls bra nu. Så jag rafsade lite mysli i mig och riskakor i min väska, fyllde en kopp med kaffe och sprang ut med den till taxin. Jag jobbade 9-18 och Mo vägrade avsluta sitt "paperwork" så han satt på en trave papplådor med viktiga papper i famnen och en sned och allt mer svullen fot. Att ha ansvar över tre kassor OCH telefonen är inte lätt. Speciellt inte när man varken har vattenflaska eller ordentlig lunch med sig. Men allt gick bra och inga kunder behövde lida alltför mycket av köande/dålig service. Nästa dag kallades jag in igen för nu låg chefen på sjukhus (såklart). Den dagen blev också märklig för då klampade plötsligt Sonu, chefen på restaurangen jag jobbat i tidigare i Dumbarton , in och undrade varför jag inte svarat då han ringt mig dagen innan(jooo,,jag var lite busy...med tre kassor, butikstelefon samt jämrande indier på papplådor med svällande fötter). Nå nu sade Sonu att han behöver mig som servitris för veckosluten igen för det är mer busy nu. Jag sade att jag jobbar nästa lördag men inte fredagen. Dock kan jag inte garantera att jag inte kommer ha butiksjobb. Det måste han ta med Mo sade jag. Jag påminde också honom om att han ännu inte betalat mig någonting alls! Nå summa summarum så igår morse(torsdag)textade jag och frågade ifall han behöver mig för fredagen. "will phn u soon" svarade han. Så jag väntade tålmodigt på samtalet....i över ett dygn!

Idag klockan 15 ringde jag honom och sade att hey dethär är inte okej, jag förtjänar inte att bli ignorerad på dethär sättet och nu vill jag bara veta hur och när jag skall få min lön för helt klart är han inte intresserad av att ge mig mer jobb. Han lät skrämd och flummade något om att han talat med Mo och Mo förbjudit honom att ge mig jobb för Mo behöver mig i butiken. "Men Mo har ju ingenting att göra med vad jag gör de kvällar jag inte har skift i butiken. Han kan inte förbjuda mig att jobba för dig eller någon annan då", sade jag. "I was just being helpful and offered you to help you out on a busy night, but hey that's okay if you don't need me to work today. What upsets me is you ignoring my messages and not informing me about your decision". Vi kom överens om att han skall tala med Mo igen och att jag skall meddela honom när jag jobbar i butiken nästa vecka så han kan titta in och betala mig. Jag blir så irriterad när vuxna män blir som småbarn. ooo dumma Mo låter int mig ge dig skift! buu dumma Sonu vill paxa dig alla veckoslut.... Jag har inte gjort nåt fel, jag är inte illojal jag vill bara få jobbat. Jag skulle gärna jobba i restaurangen om jag

A): kunde lita på att få skift,

och B): kunde få ledigt från butiken veckoslutskvällar.

Nåja. Orkar inte bekymra mig om det. Jag har haft en aktiv vecka!

Måndag morgon promenad till Tollcross butiken(3 km ca), 7 timmars kassajobb, promenad hem och så 90 minuters flow hot yoga på kvällen (jag har hittat en hotyoga sal på bara 15 minuters

promenadavstånd från vårt hus!!),

Tisdag promenad igen, jobb, promenad och en timmes hot pilates.

Onsdag promenad, jobb(och denna gång tungt jobb för vi fick en massa varor. Så det blev mycket kånkkande med lådor hit och dit, fylla på hyllor och förråd..)sedan bussen hem(latmaskigt) och sen slökväll med Ellen. Vi tog varsin öl/ginger grouse, och såg "Turist".

Igår hade jag brandövning uppe i Springburn fastän jag inte egentligen hade jobb. Så passade på att gå till simhallen i Springburn och simma en timme före övningen. Efter brandtalet (dagens sämsta ordvits) tog jag tåget till centrum och träffade Ellen, Mina och Dayana för ett glas "after work" och sen hem och laga soppa innan Apo kom från jobbet vid elvatiden. Jaa, det är ju bra att jag har mycket att göra för denna vecka har vi haft totalt olika skift och inte sett varann mellan måndag kväll och torsdag kväll.

Idag vaknade jag 6.00 (först 5.30 när Apo gick till jobbet) , jag beslöt att stiga upp och städa vardagsrummet. Dagen blir härligt mycket längre. 10 gick jag på 90 minuters yogatimme igen. Väldigt bra lärare faktiskt! Och det är skönt att vara i värmen och känna hur stressknutarna mjukas upp. Och jag tror det hjälper min högra hand vars chillblains äntligen läker. (Har haft riktigt paha chillblain i år, sprack upp till sår på tre fingrar och har varit superjobbigt att hålla sårytorna rena när man konstant hanterar pengar och annan smuts i jobbet.) Men nu äntligen ser det lite bättre och liite mindre oaptitligt och frånstötande äckligt ut.

Men hursomhelst. Känns som att livet senaste tiden bestått av jobb, träning, mat och lite konstprojekt. Det är ju det ideala livet på något sätt. Fast jag gärna skulle ha mer tid för egocentriska barnsligheter så som grekiska, dagbok, läsa, promenader, brev etcetera.

..Nu tar vi DAGENS FASHION! Greeky var ledig två dagar i sträck(!!!)förra veckan och när jag kom från jobbet hittade jag små presenter för han hade varit och shoppat: Komplett termo wear- termo långkalsonger, Termo skjorta och kilt-sockor. Här spexigt poserandes med hårknut och randig vante på köldskadad höger hand.

Och här poserandes i grodperspektiv med läderväska från Ellens ratade-accessoarer-hög.

Vi har börjat spara slantar i vår money jar. Vad vi sparar till vet vi inte ännu men jag har lite sådär börjat nämna att jaa det skulle ju vara superkiva att resa nånstans tillsammans.

Apo hämtar också enorma säckar med jordnötter från jobbet nu. Vi har prövat göra hemlagat jordnöts smör ett par gånger men det är så jobbigt att skala nötterna(jaja baljväxterna). Dessutom tycker inte min mage så bra om jordnötter.