Hobocats: Ett jobb mindre, en överlevd flunssa och en middag

Hej! Nu har jag inte skrivit på lång tid igen. Jag har ett antal syndabockar att skylla på..

-Jag har återupptagit grekiskan och försöker hinna läsa lite varje dag

-Jag har haft ganska mycket jobb. (Återkommer till detta senare)

- Jag har startat min illustrations-facebook sida och uppdaterat wix och behance sidorna.

-Jag har varit sjuk, sedan social och..

-så har jag haft ett 30 dagars yogakort för ett introduktionspris på 30 pund.

Nå okej, men ifrånskyllningar åsido. Vi börjar med fashion som sig bör!

Servitriskläder. Här konfunderat poserandes med telefon och hörlurar.

Onsdagen för två veckor sedan fick jag hög feber efter jobbet påföljt av en hosta som ännu envist dyker upp då och då, halsont och huvudvärk. Var riktigt sådär redigt flunssig. Torsdagen vilade jag hemma för hade inte jobb. Fredagen innan Alla Hjärtans Dag kände jag mig bättre så gick till jobbet som servitris. Detta blev min sista arbetsdag på restaurangen i Dumbarton. För jag tänker inte tacksamt ta emot 60pund som lön när jag jobbat timmar nog för 133pund. Inte fast jag skulle få hur mycket beröm som helst för mitt jobb, ursäkter om att det inte kommer tillräckligt gäster eller löften om att i framtiden höjs min lön till vad jag lovades i början(7pund i timmen), när jag lärt mig mer och det kommer fler gäster etcetera etcetera. Jag klagade tills jag fick 90 pund+ en hög disktrasor cheferna bad mig att tvätta åt dom och hämta nästa kväll när jag kommer till jobbet. Dom trasorna ligger ännu i en påse i min garderob, rena och fina. För lördag morgon vaknade jag med stegring igen. Dumt av mig att jobba hela Fredag kväll men samtidigt bra för detta gav mig sista pushen att säga upp mig. Ett jobb man lämnar med värkande kropp, bultande fötter från de tunnbottnade inneskor man måste bära, och total utmattning p.g.a den totala bristen på organisation som råder i restaurangen, MÅSTE betala bra mycket mer för att jag skall känna att det är värt det. Nu satsar jag istället fullt på butiksjobbet som ger mig 5pund i timmen men inte känns på samma sätt. Jag kan lämna mitt skift, cykla hem via butiken, teckna, laga mat, gymma och vara snäll. Inte bara ligga med fötterna i vädret och klaga på allt jag inte orkar göra. Butiksjobbet ger mig nog också lite grollor i huvet eftersom man blir extrainkallad hela tiden och ens skift ändras hit och dit. I förrgår ändrades det från Tollcross butiken till Springburn, sen tillbaka till Tolcross och när jag redan börjat gå mot Tollcross ringde Gillian och sade att hon hämtar upp mig med bil till Springburn istället för jag behövs mer där. Jag känner dock att det går bra med butiksjobb. Jag har fått beröm av chefen och igår fick jag och Vanessa göra kvällsskift på tumanhand och stänga butiken efter 22.00.

Vad mer då.. Våra bebisar växer och är redan mycket större än på dethär gamla fotot.

Så som jag nämnde så vaknade jag upp med stegring på vändagsmorgonen. Vaknade också upp bredvid ett presentkort(greeky jobbade morgon) till en akupunktur session!

Detta var totalt oväntat för jag trodde inte vi skulle fira Valentines day. Så jag måste trotsa min hemma-vila lite grann och söka upp en avsides "exotic-woods" butik var jag förklarade vem jag behövde en present till och ägaren till butiken undrade "oh so does this bloke also make wallets'n books?" Apo hade nämligen varit där och noga valt ut tunna träbitar till plånboksryggar (han är besatt av läder nu när han har råd att köpa det och han syr vackra små plånböcker med trärygg). Så butiksägaren och jag slog våra kloka huvuden ihop och sökte fram en fin bit mörkt trä som jag köpte som present. Och eftersom jag inte gick till jobbet så hade jag ju tid att laga middag och göra fint. Ellen som jobbar i en rysk restaurang i stan fick en enorm bukett röda rosor tillsänt från sin pojkvän i Luxemburg. Dom står ännu röda och fina i en stor tom kryddgurks-burk (från five guys) i vårt vardagsrum.

Förra söndagen arrangerade Apo och jag middag med Ellen, Dayana, Mina, Matt, Shirley och Alan. Vi hade alltså Tjeckien, Bulgarien, Frankrike, Syrien, Grekland och Svenskfinland representerat. Väldigt roligt och alla kom bra överens fast vissa inte träffats förut. Och vi har alla en sak gemensamt: minimi- eller när till minimilön. Ellen kommenterade efteråt att det var så skönt att hon inte behövde känna sig som underklass eftersom hon "bara" är servitris och bartender. Vi andra är ju också på botten ur karriärs synvinkel--kassabiträde, hamburgerkrog-städare, hotell-springflicka, två studerande och två arbetslösa. Och roligt har vi här på businessbottnen för hittills har vi råd med hyra, el och veckoslutsdricka. Och har någon inte pengar just då det behövs så finns det någon annan som kan lägga ut och vice versa nästa gång.

Jag lagade grönsakscurry och som skandinaviskt inslag även mitt norska frö-knäckebröd. Apo gjorde hummus och tsatsiki och hembakt bröd och Ellen lagade en jättegod tjeckisk potatissallad med äppel och saltgurka. Shirley och Alan hämtade en äppelkaka och Mina, Dayana och Matt vinflaskor.

Jag tror det gjorde både mig och Apo gott att ha en så social kväll. Jag har i varje fall varit väldigt positiv hela veckan. Idag har jag promenerat mycket och utforskat Dennistoun området. Mitt första försök till promenad avbröts av ett super-skyfall.