Lucka 22- en gammal historia...10 år gammal

korven- skriven av Nadja Andersson 2005

för sådär 100 år sen fanns det en liten korv som hette plump.

Plump var inte nån rik korv, men ganska glad brukade han vara endå.

Nu var det så att kungakorven flotti IV hade bestämt att alla korvar skulle komma till slottet och be om hanns dotters hand( salamikorvar var inte bjudna för de brukade vara så flottiga om fingrarna. Plump var inte säker på hur man uppförde sig inför en prinsessa. Han var mycket nervös eftersom han visste att många av landets finaste korvar var bjudna

När Plump kom upp till slottet så blev han häpen.

Det stora slottet var helt tomt.

På väggen satt det en stor lapp där det stod: DET VAR FRÄCKT ATT INTE BJUDA OSS SALAMIKORVAR OCH DÄRFÖR HAR VI KIDNAPPAT HELA KUNGAFAMILJEN.

OM NI VILL SE DEM IGEN SÅ SKALL NI SKICKA ETT INBJUDNINGSBREV TILL ADRESSEN, 123 SALAMIKORVFE. ANNARS!!!!!

Det här var ju ytterst mysko, tänkte Plump och satte sig ner på slottstrappan.

Efter ungefär sådär 20 minuter hade Plump bestämt sig. Han skulle gå ut och söka reda på kungafamiljen. Men var skulle han söka? 

Plump började gå söderut, för har tänkte att där var varmast, så ditåt hade säkert salamikorvarna gått.

Det var mycket tyngre att gå än Plump hade trott. Han blev snart alldeles flottsvettig och andfådd. Han slängde ner sig på en stor sten och bestämde sig för att slå läger.

Det var så skönt att sitta ner, så plump satt kvar på stenen ända till gryningen.

Nu måste jag börja gå tänkte plump och reste sig upp. När han hade gått i ungefär en kvart var han trött igen. Jag borde kunna få skjuts av nån en liten bit. Annars blir det här ingenting.

Plump satte sig vid vägkanten och väntade. Efter en stund kom en kärra dragen av 2 getostar. På kuskbocken satt en liten oltermanni och höll i tömmarna.

Halo ropade plump får jag åka med?

Varför inte sade osten, hoppa upp på flaket bara.

Vart är du på väg? Undrade plump och hoppades att de var på väg åt samma håll. Jo du jag ska till oststaterna sade oltermannin och log, det tar ungefär 8 timmar att åka dit härifrån.

Plump lade sig på flaket och somnade. Han drömde om att han hade räddat hela kungafamiljen och alla korvar i hela korvarerike stod och hurrade för honom.

När han vaknade var de framme i oststaterna. 

Plump tackade oltermannin, och gick för att ta reda på ett ställe att sova på.

Han hade inte råd med hotell eller lägenhet. Som tur var fanns det en liten kyrka i närheten. Dit gick plump för att be om härbärge.

Prosten var en ovanligt snäll och hjälpsam fetaost. Han arbetade nattskift i heliga cuiqitakyrkan när plump kom in.

 Goddag min käre plump sade prosten. Kom in!

Plump sov hela natten i kyrkan, och på morgonen gav han sig av på nytt. Men vart skulle han ta vägen? Det var sköndag (söndag) och alla butiker var stängda. 

Plump funderade i 5 timmar. Sedan gick han ut på gatan. Det fanns inte mycket folk ute, för dagen var het, och de flesta ostar undviker solen, för att slippa smälta helt enkelt. Hur som helst så fanns det ändå en gammal chevre som gick omkring och såg hängig ut.

Hej sade plump och gick fram till honom. Mitt namn är plump och jag undrar om du skulle ha råkat se till några salamikorvar här på sistone? 

Chevren tittade på honom en stund och skakade sedan på huvudet. Nej sade han, det kommer inte många korvar hit, men låt oss gå in på min krog, så skall jag bjuda på ett glas flott. 

De slog sig ner vid ett bord på den tomma krogen, och chevre gubben tog fram två glas. Sedan började han prata utan att plump hunnit fråga någonting.

Han hette Filippo, och var 80 år gammal, men ännu i gott skick. Han hade ägt samma krog i 50 år, men mu var han rädd att han skulle måsta lägga ner stället.

Varför då undrade plump? 

Jo sade Filippo. Stället där jag plockar mina frön som används till att baka bröd och göra dricka av ligger lite utanför stan. Mellan gurkistan och oststaterna. Men på sistone har det inte vuxit några frön på fetträden, och jag misstänker att det är rivaler och terrorister från gurkistan, som saboterat fetträden och tagit alla frön.

Om du kan försöka reda ut vad som ligger bakom skövlingen, så lovar jag att jag skall hjälpa dig så mycket jag kan på din resa.

Tidigt nästa morgon gav sig plump av mot odlingen.

Korvar är som du kanske har fatta ganska långsamma, och det tog plump halva dagen att komma fram till odlingen. De flesta av träden var renplockade och skövlade, men några av de yngre träden hade haft kraft nog att skjuta ut nya blommor och fettbönor. Plump satte sig tillrätta på sitt gömmställe bakom ett stenblock och började spana. Efter en stund blev han hungrig. Han hade med sig en liten matsäck, men han hade knappt hunnit ta den första tuggan av smörgåsen innan han hörde ett par röster. Det var 2 saltgurkor och en ätiksgurka med stora vårtliknande saltbölder på hela kroppen. 

Plump steg fram och sade: STOPP, VAD HAR NI TÄNKT STÄLLA TILL MED OCH VARFÖR?

Gurkorna ryckte till. Till slut sade ättiksgurkan, som var den äldsta och antagligen den klokaste av de tre. 

- Det är nog bäst att vi sätter oss ner och diskutera det här, okände korv

de satte sig ner på varsin sten, och ättiksgurkan tog till orda.

Vi kommer från gurkistans slumkvarter. I åratal har vi odlat i vårt eget lilla trädgårdsland, men det här året kom den stora torkan svepande över gurkistan, och allt växande i trädgårdslandet dog. Nu försöker vi febrilt så fetträdplantor så att vi ska ha något att äta när stora köldknäppen kommer. 

Det var ett svårt problem, och krävde mycket tänkande. Men ingenting är omöjligt, ens för en korv, så efter en stund kom plump på en ide.

-kom med sade han till gurkorna, och sedan ledde han dem till chevrens krog (det gick mycket snabbare nedförsbacke förståss). 

Flippo öppnade dörren, och blev väldigt förvånad av att se tre gurkor tillsammans med korven. Aha du knep bovarna sade han, det var duktigt gjort men varför tog du hit dem. Du skulle ha fört dem till fängelset.

Gurkorna såg förskräckta ut, men plump sade bara: släpp in oss så skall jag berätta. Väl inne på krogen, berättade plump gurkornas historia (nu undrar du kanske varför gurkorna inte kunde berätta själva). Ja dels så var dom så generade att dom rodnade och blev alldeles mörkgröna, ja nästan svarta, och dessutom hade Flippo ställt fram en skål tilltugg, så de utsvultna gurkorna hade munnarna fulla, och kunde inte prata. Efter en längre tystnad tog Flippo till orda.

jag är en gammal ost, och jag orkar inte jobba lika hårt längre. Ni är fattiga och behöver mat. Om ni vill jobba i min krog, ska jag ge er mat och husrum. Vi kan bli kompanjoner. Gurkorna lyste upp och var genast med på noterna.

Nästa morgon begav sig plump av igen. Flippo var mycket tacksam för allt han gjort, och gav honom en bussbiljett tillmelonbergen, så att han skulle kunna fortsätta sin resa mot salamistad. De skildes som vänner.

Plump hann med bussen och satte sig ned på en ledig plats. Det var hett och mycket folk i bussen. Plump kunde inte sova, och snart blev han illamående. 

Plötsligt krängde bussen till, och alla passagerare kastades hit och dit.

Plump kikade ut ur fönstret och fick syn på en stor skräckinjagande melondrake. Plump bleknade till en gråvit nyans, och han såg att alla de andra passagerarna som höll på att krypa omkring på golvet (samtliga ostar) allesammans var gulvitgräddfärgade och såg panikslagna ut.

Då kom plötsligt en burk inlagd sill springande till bussen och knackade på fönstret. Ostarna släppte in honom och an ställde sig i fören.

– frukta intet mina damer och herrar sade sillburken högt och ljudligt. För jag ferdres quomberdres riddare av tomatsillsördern skall ta hand om det här odjuret. Med de orden tog riddaren upp en konservöppnare och sade trogna svärd led mig! Och så gick han ut ur bussen och fram till draken.

Plump kikade genom bussfönstret. Han var nyfiken och ville se vad som hände. Det här hände: riddaren slog sitt konservöppnarsvärd mot draken, men som ni kanske vet så har meloner ganska tjockt skal, så svärdet studsade bara tillbaka. Sedan spottade draken heta melonkärnor på sillen, som sprang raka vägen tillbaks in i bussen, sotig och rädd. Det där kan inte vara rätt sätt tänkte plump och sedan såg han till sin fasa att det bara fanns ett sätt. Han måste gå och prata med draken.

På stela ben steg plump ur bussen. Han visste att alla ostarna stirrade på honom från bussfönstret.

Draken piskade med sin tjocka svans och röt och var arg. Plump gick raka vägen fram till draken och såg på den. Den var mycket större än han.

Drake! Ropade han, draken hörde honom inte utan fortsatte bara ryta och vråla. Drake hår du mig skrek plump. Draken tittade ner och fick syn på honom.

Vem e du? Frågade draken, nu är det kanske så att ni har fått bilden av att drakar talar mycket högtidligt, men då är det ju så att de flesta drakhistorier är mycket gamla, och drakar har nog börjat använda lika mycket slang som andra varelser. Men i alla fall så frågade draken plump vem han var.

Jag heter plump sade plump och bugade lite. Haha sa draken. Du beter dej ju som på medeltiden. Du verkar vara en rolig liten korv. Vill du komma in till mej på en kopp te? Du anar inte vilken hemsk dag jag har haft.

Därefter tog han plump på ryggen och lunkade in i grottan. 

Körsbär eller citron? Undrade draken medan han letade runt med huvudet i ett tepåsskåp. Det visade sig att det här var en väldigt trevlig drake och han och plump pratade om ditt och datt, och draken berättade att han med sin mamma hade flyttat till den här dalen som liten barndrake, och efter sin mammas död hade han varit ensam. Och i dag sade han, idag kände jag mig extra utfryst, så du kan tänka dig att jag blev glad åt att se några levande varelser, bussen då. Men sen kommer en sån dän lipsill och börjar sticka på mina fötter. Som tur mötte jag dig.

Draken pratade och pratade och plump lyssnade. Sedan berättade plump m sitt äventyr och om kungafamiljen. Draken satt tyst och lyssnade hala historien. sedan sade han: du har varit så snäll att nu tänker jag hjälpa dig. Ta den här stenen sade han och gav plump en slät, röd sten. Det är en önskesten och den ger dig 3 önskningar. Men du kan inte önska att du får fast salamikorvarna eller nåt sånt, de måst vara en sak. Men nu ska ja gå o lägga mig, m du ursäktar mig så måst ja slänga ut dig nu. Och så visade han plump till dörren.

När plump kom ut på vägen började han genast gå mot melonbergbyn kärnesta, bussen hade åkt såklart. Men hans kondition hade inte blivit speciellt mycket bättre sen sist han måste gå, och snart måste han vila igen. Plump funderade en stund och tog sedan upp den röda stenen han hade fått av draken. Han tittade på den en stund. Den var slät och röd. Efter att ha vägt den i handen och funderat på hur han skulle göra kramade plump stenen hårt i sin lilla korvhand och önskade: jag önskar att jag skulle komma till melonbergen! POFF, PANG, HJÄÄÄÄÄÄLP!

Plump virvlade upp i luften och slog sedan hårt i marken. Han satte sig upp och kände sig yr och förvirrad. Någonting stack honom i baken, och det luktade underligt. Plump såg sig omkring och märkte att han satt i en höstack. Runt omkring honom vandrade meloner och tsukkinin i enkla kläder. Han förstod att han måste befinna sig nånstans lite utanför kärnesta. Han steg upp och borstade bort hö och damm. Sedan kom han ihåg stenen. Han höll den i handen. Den hade nu övergått från knall och blodröd till en violett skiftning. Plump tog stenen hårt i handen och började vandra in mot staden. Det tog längre tid än han hade trott att komma fram till stadsporten. Medan han vandrade såg han på alla figurer runt omkring honom. Det fanns unga arbetande honungsmeloner. Stora gröna vattenmeloner, och gamla skrynkliga meloner. Plötsligt såg plump en skylt där det stod: vill du bli spådd? Följ pilen! Och efter det var det en stor orangemålad träpil som pekade åt vänster, in mot staden. Plump funderade en stund, och bestämde sig sen för att följa pilen. Han märkte snart att det inte var speciellt svårt att hitta, för det var en lång rad med träpilar målade i granna färger uppsatta på husväggarna. När plump följde dem kom han fram till ett litet tält som bestod av tygskynken i blåa skiftningar. Plump steg in i tältet (som för övrigt var mycket dammigt och kvavt) och såg en gammal gammal russingumma sitta i ett hörn med ett litet tomt mlonskal som en kupa på ett runt bord. Hallo plump sade hon med en hes röst. – jag har väntat på dig! Sätt dig och ta en pepparkaka. Plump satte sig på en gammal träpall och såg på gumman.  Jag vet varför du är här sade hon. Du har begett dig ut på ett äventyr som överskrider din intelligens. Som tur har du mig, och jag råkar veta exakt vart du ska gå.

Men jag vill ha nåt i gengäld för att berätta det. Vad då frågade plump oroligt? En mycket ovanlig ört sade gumman. den kallas örtengyrken och växer bara på himalaysia. Jaha sade plump dystert. Inte kunde han ju få fram nån sån ört.. om inte... han tog fram önskestenen och såg på den. Sedan bestämde han sig. Han skulle satsa en önskning. Han kramade den hårt i handen och sade: jag önskar mig örtengyrken!!! BING KRASH BOOOOMMNNGG!!! Rummet började fyllas av konstiga runda bollar, som studsade runt på vaggarna och taket. ÖRTENGYRKEN ropade russingumman lyckligt och började jaga efter bollarna och försökte få in dem i glasflaskor. Tack tack sade hon till plump och trottade in den sista och speciellt stora bollen i flaskan. Nu sade hon, ska vi se.. hon vaggade fram till det runda bordet där melonkulan låg. Om du åker till salamistad och tittar till öster alldeles vid stadsporten, så blir du nog förvånad. Gå nu och skynda på, ty prinsessan bleknar och kungen blir grå. 

Plump steg ut ur tältet och kände frisk luft slå emot honom. Han funderade och tog sedan fram sin önskesten. 3 önskningar skulle han få, det hade draken sagt. 2 var redan använda, men han måste satsa den sista på att komma till salamistan. Han kramade stenen och önskade sig ett fordon. Genast dök en liten grön bil upp som stannade framför plump. Han steg in och bilen började åka mot salamistad. På vägen tittade plump på landskapet som alla brukar göra när de åker bil, räknade kossor och så.

När han kom fram till stadsporten steg han ur bilen och såg mot öster, som russinet hade sagt. Då såg han en stuga med en stor skylt där det stod: DEN SALAMISKA KIDNAPPARFÖRENINGEN AV FINA KORVPERSONER AB. 123 SALAMIKORVFE.

Plump gick in i stugan, dörren var nämligen öppen. Där var det tomt, så när som på en stor potatissäck som låg i ett hörn och vred sig och lät underligt. Plump gick fram och öppnade säcken. I den låg en stor hög hoppande potatisar. Plötsligt var det någon som knackade plump på axeln. Han vände sig om och där stod prinsessan. Vi måste skynda oss sade hon till plump och drog honom med sig. De sprang ut ur stugan och mötte där hela kungafamiljen. Jaha sade plump. Det här gick ju lätt. Men just då hördes ett rop från nån och en massa salamikorvar kom hoppande mot dem. De måste skynda sig att hoppa in i bilen och åka i väg. När de hade kommit en rejäl bit från staden slappnade alla av. Då kom plump på att han hade lagt önskestenen i fickan. Den var nu grå och som en helt vanlig sten. Hemresan gick bra, och när de kom fram till korverike var alla så trötta att de gick och lade sig.

När plump vaknade nästa morgon kom han först inte ihåg var han var, men när han såg sig omkring och märkte att han låg i gästsoffan på det kungliga slottet kom han ihåg allt. Just som han satt och funderade på vad som månne skulle hända nu så kom prinsessan in till honom. 

Hej din sömntuta sade prinsessan. Jag vill tala med dig.

Hon satte sig på soffan bredvid plump och sade: min pappa vill att jag ska gifta mig med dig för att du räddade oss.

Vill du det då frågade plump och kände att han rodnade.

Nja, egentligen inte sade prinsessan. Inget personligt men du verkar ganska korkad, och inte är du snygg heller.

Sedan gick hon ut ur rummet och lämnade plump ensam och generad kvar. Men plump återhämtade sig fort, oh eftersom prinsessan verkade vara både otacksam och snorkig så fick hon vara. Plump lämnade slottet och kungen gav honom lite pengar så att han kunde laga sitt tak. Och sedan levde han fattig och lycklig hela sitt flottiga korvliv

SLUT