Denhär luckan minns tillbaka till steget från tonåring till vuxenlivet. Att bli vuxen är lite som att växa in i skor tycker jag, skor som skaver, bucklar sig, gnager in lite här och där och sen så småningom formar sig efter fötterna...inte alltid perfekta, lite halkiga ibland. Men finare, mer rotade, varma.
Alla dessa bilder är jag defakto ännu stolt över. Bild 1 är berättelsen om violetta gatan (som jag ännu har inom mig..undrar när dess tid skall komma), bild 2 och 3 visar mitt i gymnasiet uppvaknade intresse för världen och min rädsla för vad vi gör med den och varandra. Bild 4 var en berättelse om månen och bild 5 reflekterar mitt trassliga sinnestillstånd året efter gymnasiet. Händerna är jag ännu stolt över. Dom fångar något i den annars barnsligt framställda bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar