Grekland

Hej!

Okay, denna allt mer sporadiska blogg lever nog ännu! Mitt schema är väldigt tajt så det blir stumpvis skrivande såhär på kvällskvisten (klockan är 22.35 nu, efter nie timmars studioarbete, en timmes hemmajobb samt butiksuppköp+ middags-fixande...hrmm försöker väl mest förklara bristen på inlägg.)

Jag skall skriva lite om Grekland, har en hel del foton också!

Så vi landade i Thessaloniki Tisdagen den första September. Det var mycket varmt och tydligen så var en ordentlig värmebölja på kommande. Vi tog oss från flygplatsen in mot centrum var Apos kompis Aggelos mötte oss. Vi tog så en annan buss hem till honom. 
Skall vi ta lite fakta om Thessaloniki här som en parentes? 
Θεσσαλονίκη eller Salonika är Greklands näst största stad och har ca 1,100,000 invånare ifall vi räknar landsbygden som hör till metropolen (allt som allt 1,455.62 km²), ca 400,000 människor bor i vad som kan räknas som "stan". Gatorna är alltså väldigt snäva, det är mycket folk, mycket täta byggnader. Thessaloniki är också en studiestad och har många kulturfestivaler och evenemang.  På sätt och vis som en enorm version av Åbo. Fast istället för att ha varit huvudstad för Finland så var Thessaloniki "huvudstad" för det Bysantinska riket vid sidan av Konstantinopel (Istanbul).
Staden har en brokig historia (som flera andra grekiska platser) men största delen av historiska byggnaderna i centrum förstördes då staden brann 1917. 
Största politiska rörelsen är radikalvänstern och missnöjet för det politiska läget idag har tydligt puffat studerande som medelålders från socialdemokrat-lägret till kommunist-lägret. Folk verkar allmänt delade i antingen de som inte bryr sig alls mer/inte orkar rösta, samt de som talar längtansfullt om revolution. Aggelos, liksom de flesta av Apos grekiska kompisar, definierar sig själv som kommunist. Och liksom flera andra unga så studerar han i Thessaloniki och pendlar 3 och en halv timme till Volos under veckosluten för att arbeta ihop studiepengar.  Minimilönen i Grekland är för tillfället 3.41€ och priserna på t.ex bussresor är inte mycket billigare än i Finland (bussresan till Volos från Thessaloniki kostar 20€/pers t.ex) så det är förståeligt att många unga flyttar utomlands så fort dom bara kan. Det sorgliga i detta är ju att inte alla unga har lust att bo utomlands ensamma utan vänner och föräldrar. Hursomhelst, Aggelos bor alltså än så länge kvar (fast överväger flytt till Glasgow ifall han inte får förnyat kontrakt från sitt jobb i Volos rederi). Tillbaka till vår historia nu:
Så vi tog oss hem till Aggelos var vi skulle sova över på hans soffa. Jag var supertörstig och ganska hungrig för hade inte ätit sedan frukost och vid det här laget var det midnatt. Vatten fanns till hands som tur, och efter att ha suttit och flummat en stund (det fanns ingenting ätbart i huset, Aggelos lever som så många andra grekiska unga till stor del på kaffe och cigaretter) så beslöt vi oss för att gå ut, ta den sista bussen in till centrum och "hitta någon plats att sitta". Hoppfullt tänkte jag att kanske en restaurang...men självfallet inte, det finns inte pengar till sånt då man studerar. Unga samlas i parkerna om natten, och vi gick nu till ett sådan här "pussikalja" mötesplats, via en kiosk där pojkarna köpte öl och jag hittade en sesam patukka som fick agera lunch+middags substitut. Denhär natten blev lite som en luddig dröm för mig. Brist på sömn och mat gjorde att jag började känna mig lite berusad, alla nya intryck och dofter runtom mig bidrog till denna drömska upplevelse, samt det faktum att jag nu var inkastad i diskussioner på grekiska. Vid fyratiden på morgonen tog vi oss hem och jag sov som en STOCK och vaknade till en solig onsdagsmorgon, lätt omtöcknad men betydligt klarare i skallen. Aggelos måste studera så vi tog vårt pick och pack och tog oss in mot stan för att köpa frukostfrukt och kaffe. Sedan vankade vi vidare till busstation och tog bussen till Volos.
Volos då, volos är 387.1 km²  ,144,449 invånare, jämförbart med Åbos 306.37 km² och 184,190 invånare.
Så det är inte så trångt i Volos, centrum är litet och tryggt, här bor många pensionärer och överlag är det lugnt och turistvänligt med flera caféer och fisk-skaldjurs specialiserade lunchrestauranger, "tsipouradikas" (τσίπουρο är alltså traditionellt brännvin gjort på vindruvsskal) och runtom längs stränderna och i bergen ligger flera små byar med fler pensionärer som odlar sina grödor, sköter sina hönor eller getter, säljer sina oliver/olivtvål/olja/vidruvor/vin/brännvin/äppel/ägg/drejade krukor etc..jaa ni förstår fiilisen. 

Vi tog bussen från Volos till Apos föräldrars business Rivera, var vi möttes av glada föräldrar och glada hundar. Men eftersom strandbaren ännu var öppen och det var full service på gång så hade vi några timmar på oss att dumpa våra väskor i ett hörn, pusta ut och duscha innan Tracy och Dmitri hann sätta sig ner med oss och vi hade middag. Jag var fortfarande ganska trött och det var väldigt skönt att få gå och lägga sig. Vi sov under bar himmel, på en sol-platå, platsen tycker jag liknar stupet bakom Nagu stjärnhuset lite grann.

Utsikten från vår sovplats